Finlands utvecklingspolitiska tillstånd 2017: Hur förstärker Finland utvecklingsländernas ekonomi, privata sector och beskattningskapacitet?

KPT_utvecklings politiska tillstånd 2017_web (PDF)

Det nuvarande regeringsprogrammet och den utvecklingspolitiska redogörelsen placerade förstärkningen av utvecklingsländernas egna ekonomier, privata sektorer och skattebaser i utvecklingspolitikens centrum. Utvecklingspolitiska kommissionen granskar i denna rapport vilken betydelse de nya prioritetsområdena har, och vilka förändringar de för med sig för utvecklingspolitiken och de konkreta funktionerna.

Den nya markeringen är viktig och välkommen. Men den centrala frågan är hur och på vilka villkor man förstärker utvecklingsländers ekonomier och privata sektorer. Det är viktigt att människors rättigheter och behov bemöts också i de allra fattigaste länderna. Kommissionen anser att Finland bör sträva efter att den ekonomiska behållningen ska gagna de fattigaste människorna, särskilt kvinnor och flickor, mer än vad som hittills varit fallet. Behållningen bör förstärka utvecklingsländernas egen resursbas, grundläggande förutsättningar för företagsamhet, näringslivspolitik samt bidra till att den ekonomiska nyttan fördelas bredare.

När man förstärker utvecklingsländernas egen företagsverksamhet är det viktigt att beakta arbetsplatsernas kvalitet och följa ILO:s kriterier för människovärdigt arbete. Därför måste man av alla företag som får stöd ur anslagen för utvecklingssamarbete kräva att deras verksamhet följer nationella och internationella normer för ansvarsfull verksamhet,  exempelvis FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter. Företagen måste kunna påvisa att deras affärsverksamhet bidrar till att fattigdomen minskar. Det är viktigt att man bedömer privata aktörers inverkan både i förväg och i efterhand så att verksamheten ska vara så konsekvent som möjligt och för att inga resurser ska användas i onödan. När man beslutar om offentligt understöd till företag värderar man deras verksamhets utvecklingseffekter, hur de påverkar mänskliga rättigheter och miljö, och dessutom avkrävs de rapportering om verksamhetens resultat.

Eftersom det är utmanande att stödja  utvecklingsländers ekonomi och privata sektor behövs ett starkt samförstånd om verksamhetens viktigaste principer, principernas innehåll och vad de förpliktigar till. Därför behöver de nya prioriteringarna vid sin sida en klar och tydlig verksamhetsplan, och direktiv som sträcker sig över flera regeringsperioder, som aktörerna har att rätta sig efter. I synnerhet bör man fokusera på att verksamheten utgår från de mänskliga rättigheterna, samt att den är konsekvent, transparent och resultatinriktad. Ett övertygande genomförande av Agenda 2030 för hållbar utveckling förutsätter att Finland har en klar och konkret plan för att förstärka utvecklingsländernas ekonomier, privata sektorer och beskattningsförmåga.

Under pågående regeringsperiod framhäver det urval av instrument som Finland förfogar över finska företags roll när det gäller att utveckla den privata sektorn i utvecklingsländerna. Det är en viktig aspekt men i sig är den alltför snäv. Kommissionen understryker att Finland ännu konsekventare än hittills bör främja att alla partnerländers ekonomier och privata sektorer förstärks, både genom utvecklingssamarbete, genom utvecklingspolitik i enlighet med Agenda 2030 och genom företagssamarbete. I samarbetet måste man eftersträva långsiktighet när målsättningarna uppfylls och att de olika aktörerna, finansieringsformerna och åtgärderna kompletterar varandra.

Komissionen påpekar att utvecklingspolitik som stödjer att utvecklingsländernas ekonomier och beskattningsförmåga förstärks inte bara består av samarbete i partnerländer. Verksamheten borde betraktas som en helhet där lokala, regionala och internationella frågor är involverade, likaså regler, avtal och värdekedjor gällande internationell handel och beskattning som kopplar ihop partnerländerna med världsekonomin och världshandeln.

Finlands handlingsprogram Beskattning och utveckling utgör ett välkommet och utvecklingspolitiskt betydelsefullt inlägg eftersom beskattningen är en väsentlig del av varje stats budget, för att samhället ska fungera och för att medborgarnas välmående ska kunna tryggas. Genom beskattning får man ekonomiska resurser att stanna kvar i utvecklingsländerna, så de kan utnyttjas för att minska ojämlikheter mellan länder och människor. Handlingsprogrammet slår klart och tydligt fast att alla dess målsättningar förutsätter politisk konsekvens som stödjer utveckling och samarbete mellan olika instanser. Målsättningarna för Finlands internationella skattepolitik måste ännu göras klarare.

Kommissionen anser att Finlands internationella utvecklingspolitiska roll skulle förstärkas om en plan för påverkan utarbetades gällande det multilaterala samarbetet. Det skulle medföra mera öppenhet och uppföljning av effektiviteten, och förbättra resultatinriktningen såväl inom utrikesministeriet som nationellt.

Kommissionen är orolig för att nedskärningarna i anslagen för utvecklingssamarbete, de knappa personalresurserna och den utmanande resultatuppföljningen ska göra det svårt att omsätta de nya prioritetsområdena i praktiken. Målsättningarna för varje prioritetsområde bör ställas i proportion till de realistiska resurser som man förfogar över. För att utvärdera resultaten behövs klara och ändamålsenliga mätare. Utrikesministeriets utvecklingspolitiska avdelnings allt mindre personal svarar för allt fler uppgiftshelheter. Som exempel kan man nämna att personalen som arbetar med den privata sektorns samarbete fortsättningsvis består av ett fåtal personer trots att sektorns betydelse har ökat märkbart. Underbemanningens proportioner syns konkret också vid Finlands beskickningar i samarbetsländerna.